Fyllde i ansökan om föräldraledighet idag på jobbet, och det är lite med en klump i magen man gör det. Dels för att det är en så stor förändring i sitt liv att nu ska man inte jobba på ett bra tag,utan vara hemma och vara mamma för första gången i sitt liv. Det är så mycket man funderar över och är så rädd att göra fel.
Jag tänkte att jag skulle jobba ända in i det sista( självklart kan det ändras) sen vara ledig i 1 ½ år. Det kan väl vara ganska lagom?
Jag är en riktig grubblare och kan ibland vara en negativ sak. Dels för att jag brukar måla fan på väggen innan något ens har hänt! Men som jag skrev innan så vill man ju inte göra något fel. Är rädd för att man själv inte ska vara en bra mamma. Men egentligen ska man ju skita i vad alla andra tycker och tänker om min och görans uppfostran på vårt kommande barn. Alla är vi olika,tänker olika och agerar olika. Det gäller nog bara att man följer sitt hjärta och hjärna så ordnar nog sig allt efter hand. Nu när man väl skriver det så låter det som en självklarhet men just tankarna är helt olika.
En annan grej som man också funderat över är den ekonomiska biten.Hur det kommer bli när bara en av oss jobbar och får ordentlig lön? Jag är inte rädd för att vi inte kommer klara det....För det kommer vi, det går ingen nöd på oss. Det är bara att man får prioritera om, det är också något som fladdrar förbi då och då och sånt man får planera för redan nu.
Det var bara ett par tankar och nu ska jag fortsätta jobba tills 19.