Som rubriken lyder och som ni säkert vet så blev jag och min älskade sambo föräldrar till en underbar liten flicka vid namn Alice den 6 november.

Hon var beräknad till den 20 oktober, men tyckte tydligen att det var skönare inne i mammas mage och blev alltså 2 veckor och 2 dagar sen! Men det gör absolut inget, det var verkligen värt all väntan!

Förlossningen kommer jag inte gå in på i detalj då jag tycker att det är lite privat men lite kan jag allt berätta!

 

Det började redan på natten till den 5 nov då jag hade väldigt ont och ganska svårt att sova och trodde väl att det var på g, men inte så att jag behövde åka in. Jag hade ju trott i 2 veckor att det var på g så lite svårt att avgöra när det verkligen var dags tyckte jag.

Jag och Göran skulle in på koll på morgonen för att se om dem skulle sätta igång mig( man får max gå 2 veckor och 3 dagar över) och vi båda ville bara att dem skulle säga att NU är det dags;)

Väl inne så blev jag uppkopplad på ctg och är var aktivitet men inget som tydde på att hon skulle ut tyckte jag! Sen skulle jag bli undersökt och vi går in och mäter bebis och kollar fosterljud med ultraljud, och blev även tillfrågad om jag ville göra hinnsvepning och jag kände att gör vad du vill bara bebis kommer snart;)

Då visade sig att jag var öppen 3 cm redan så det var visst värkar jag haft på natten! Så sköterskan sa att vi skulle ställa in oss på bebis inatt...Jo tack den har man hört förr!!!

Göran åkte till jobbet och jag satte mig och väntade på bussen hem då det plötsligt börjar göra ganska ont i rygg och mage och det kändes absolut INTE som sammandragningar man haft innan! och det är verkligen som alla säger: Du märker när det är på G!!!! inte skönt vill jag lova! men ondare skulle det göra!

Fick väl 4-5 värkar på bussen och det var absolut inte roligt......Ringde till göran och berättade att ikväll blir det bebis, vill ju lova att han inte kunde slappna av på jobb precis! men tyckte ändå inte han skulle åka hem för det kunde nog ta ett tag.

Ringde min mamma när jag kom hem och bad henne komma ner och hålla mig sällskap, lite rädd och nerös blev man allt! hon kom ner vid 1 eller 2 tiden och då började vi klocka mina värkar som då kom med allt från 5-10 minuters mellanrum och det funkade att andas igenom dem och vara helt still när dem kom.

Hade ständig kontakt med älsklingen som kom hem vid halv 5 tiden, mamma gick då hem( kan säga att hon var helt uppspelt och nervös:) ) och nu kom värkar med 5 min mellanrum och började göra ganska ont! Sa åt göran att gå in och vila och duscha eftersom nu var det ju igång på riktigt och någon gång under kvällen skulle vi faktiskt åka in! Alla tankar snurrade och det kom till en att nu ska vi bli föräldrar till det vi väntat så på i 9 månader!

Ringde in första gången klockan sex och hade ganska täta värkar, men blev bara ombedd att äta,duscha och vila! för jag verkade inte ha så ont, fick en värk i samtalet men då sa hon till mig att du ska praktiskt taget inte kunna prata under en värk! Så la på och gick och la mig på soffan! När klockan blev 8 hade jag väldigt ont och värkar med ca 4 min mellanrum som varade i 30 sek. Ringde då igen men fick till svar att jag inte kunde öppna mig med 30 sek långa värkar..ehhh nähä? men det gör riktigt ont sa jag! Då sa hon att ja du får gärna komma in och bli undersökt så ser vi hur det står till! Nu började jag bli riktigti sur och gav mig f*n på att hålla ut lite till!

När klockan slog 21 hade jag sååååå ont, kunde inte röra mig när värkarna kom och då bestämde vi oss för att åka in! dem hade visst väntat på mig sa dem i tel när jag ringde;) Väl inne möttes vi av en jättetrevlig BM som visade oss till vårt rum, och vi fick såklart stanna! Barnmorskan undersökte mig och blev ganska paff,tittade upp på mig och frågade vad jag gjort hemma för jag var öppen 8 cm;)

Ja det var ju inte snack om epidural, men hade visserligen bestämt mig för att inte ta det! Lustgasen blev min kära vän och massage på ryggen av älskligen!.Nu tar vi det kort........

Det gjorde sjuuuuuukt ont när det väl kom igång, men med Görans underbara stöd och pepp och masserande, lustgasen över ansiktet i princip hela tiden och barnmorskans och sköterskans hjälp så var vår älskade Alice ut klockan 04.36. Hon vägde 3975 och var 51 cm!

Allt gick väldigt smidigt tyckte både jag och Göran, som nu verkligen är så lyckliga som man bara kan bli.

 

Det var min förlossningsberättelse! Som sagt känner inte att jag vill gå in på detaljer och bild får vänta då jag inte bestämt mig om jag ska låsa bloggen eller inte! BB bilden kan jag lägga upp!

 

Nu ska jag fixa lite lunch,återkommer senare...